”Jag vill verkligen göra det här”

I morse, måndagen den 5 mars åkte M, en 31-årig kvinna från Stockholm, till Sara Glatts ibogainklinik i Holland. Vi kommer att följa upp hur det går för henne här på hemsidan. Det här är hennes före-berättelse.

M är 31 och bor i Stockholm. Hon har tagit främst heroin i över tio år, provat tolvstegsprogrammet utan framgång och gått på Subutex och Metadon, som hon slutade med i oktober 2011.
Nu är M i ett desperat läge där hon ser få möjligheter – förutom en ibogainbehandling. För några dagar sedan mejlade hon Micke här på ibogain.se och han hjälpte henne med kontakt med Sara i Holland. Dit åkte M i morse.
– Jag är jätteglad att det gått så fort! Jag vill inte skjuta upp det, då kommer jag bara att fortsätta göra det. Jag är för ung för att kasta in handduken och vara tacksam över att få Metadon varje dag. Jag vill vara helt drogfri. Jag hoppas att jag inte ens vill ha cigaretter mer.
Var är du idag, ger drogerna dig någon glädje?
– Absolut inte. Det var länge sedan. Jag bara ligger på soffan, gör ingenting. Det handlar bara om att se till att ta det, så att jag inte blir sjuk. Jag blir nästan avundsjuk på gamla tanter, kan tänka att ”de har i alla fall inte så långt kvar”. Jag vill inte leva så.
M säger att hon, förutom sitt missbruk, är frisk och ”mår förvånansvärt bra”. Hon menar att de flesta av hennes problem i livet – framför allt att hennes son är omhändertagen och bor i fosterfamilj – är relaterade till hennes missbruk.
Vad hoppas du behandlingen ska ge dig?
– Jag har inga förhoppningar om att jag ska komma hem och alla mina problem ska vara borta. Men jag tror att jag med det här och med drogfrihet, lättare kan ta fram mina verktyg för att hantera mina problem och ställa saker till rätta.
– Sedan är det ju självklart så att om jag åker hem och fortsätter umgås med narkomaner, så kommer jag att bli narkoman igen. Men det är inte så jag ser att det ska bli.
Som en förberedelse för att kunna börja leva ett annat liv efter behandlingen, har M bytt mobilnummer. Hon flyttar också snart till en annan, mindre drogtät, del av Stockholm.
Du blir borta fem dagar. Vad tror du om dag ett hemma?
– Ja… den känns lite jobbig. Inte så att jag tror att jag ska hamna i missbruk igen, men… Jag tror att jag kanske går och tränar då. Tröttar ut mig totalt.
Så här precis före avresan har M många och blandade känslor.
– Det är klart jag är rädd. Men jag kommer ju att vara övervakad och lämnas inte utan tillsyn. Jag vill verkligen göra det här. Det är dags att gå i en annan riktning nu. I stället för högervänster, högervänster – rakt fram. Jag tror att det här kommer att funka. Det känns så!

Vi följer upp hur det går för M, så snart det är läge för det.